Fin present från pappa

Smycken och sådant är någonting som jag är lite småintresserad av. Det är ju bara att kolla bilden av mig här på bloggen och se mina örhängen. Nu är de ju inte jättestora, och jag föredrar lite mer diskreta grejor, men jag har ändå ett visst intresse. Snygga eleganta saker som inte drar alltför mycket uppmärksamhet till sig men som ändå finns där. Sedan är et ett extra plus om de har lite av en historia också, någon extra betydelse. Det behöver inte vara någonting romantiskt utan kan vara någon lite roligare historia som man kan berätta för vänner och bekanta. Det senaste smycket som jag fick är definitivt ett sådant, en födelsedagspresent från min pappa.

Pappa tänkte efter före

Pappa är inte direkt den typen av man som tycker överdrivet mycket om smycken; han tycker det är överlag lite onödigt sådär, och mest till för tjejer. Vigselring är ok, men inte så mycket mer än det. Hans reaktion när jag tog hål i öronen var någonting i stil med total oförståelse, ”voffor gör di på detta viset?”. Det är absolut ingenting som han själv skulle tänka sig att göra. Att ta hål i öronen och skaffa örhängen existerar helt enkelt inte i hans begreppsvärld. Men han är ju schysst och så så han accepterade det även om han gett en och annan gliring om det. Inte elakt eller så och jag tar inte illa upp. Vi är bara lite olika där, pappa och jag.

berlock c stockholmSå jag blev lite överraskad över födelsedagspresenten från, en berlock gjord av C Stockholm. En riktigt snygg och stram sak som passar min smak perfekt. Men det speciella med den var texten ”son” i övre högra hörnet. Det kändes lite speciellt, måste jag säga och visar att han tänkt efter lite extra. Så nu har jag en historia att berätta om någon frågar om berlocken, om hur pappa trots att han inte är mycket för smycken ändå tog sig tid att göra ett medvetet val av present till sin lilla påg. Det känns fint, ungefär som när han anförtrodde ansvaret för sin båt på mig för en sommar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2017 Bloogg